...har det varit de senaste dagarna. Började med löpning i onsdags, dan innan nyårsafton. 6.6 km, tid? ingen aning då klockan var spårlöst försvunnen. Broddarna på och iväg. En skön start på en skön helg som kom och gick tillsammans med M.A. Nårsafton, skidor 5 km ute i Tveta & avsluta året med Glitter & Glamourfest. Nyåret 2010...lite seg start, lite seg i spåret men efter 5 km på skidorna en bättre människa på kvällen och så lördagen, över en timmes långfärdsskridskor på Östermalms IP och idag söndag...Tom.
Kort sammanfattning av det gångna året: Anmälde mig till Karlstads 6 timmars, hade inte bästa förutsättningarna, ljumsken krångla, slitigt och aldrig mer var kommentaren efteråt trots att det i mycket var en upplevelse, en ny sådan. Hälsan den övriga var oftast bra, men kroppsligen, så mådde jag skit många ggr. Magen var i uppror under och efter Sthlm Marathon, sår, magsäcken, munnen. högt blodtryck osv. Och det loppet jag minns mest och bäst var Finspång Marathon...jag var på topp som bara jag kan vara som motionär, persade och framtiden såg ljus ut...träningen gick bättre, roligare, längre distanser och jag tänkte att nu ska jag köra en Svensk Klassiker och sommaren 2010 köra en Kalmar Triathlon...men så började nått ske i kroppen, den mådde mer och mer skit och jag började gå skakigt och ryckigt och fick ofrivillaga rörelser, samt att det satte sig på talet. En hemsk upplevelse, då jag trodde att nu var jag på väg att bli ett dregglandes kolli som inte kan göra mig förstådd framöver, jag kommer aldrig att få uppleva allt jag inte hunnit med att få uppleva...men så vände allt och jag fick en diagnos på tillståndet och livet återkom. Jag fick återigen en ny chans till livet och det är jag evigt tacksam för. Vad det innebar träningsmässigt, mina satta mål, framtiden...jag lovade att lägga av med långa distanser, även sluta med löpning...inget var viktigt längre, mer än bli bra och nu mår jag bra, men fortsatt att träna har jag gjort, även att springa, men det har varit på andra premisser nu. Och vad framtiden vill, det är jag endast ensam om att bestämma....suget finns där, på nya äventyr, men har inte bokat in något ännu och vad för sorts äventyr, det vet jag inte i dags läge. Är mån om att lyssna till kroppen, även om jag har svårt att medge om jag blir vansinnigt trött eller att bara ge upp, det har jag svårast för än i dag. Ett som är säkert, är att cykla Vättern Rundans 30 mil, men i vilket tempo, i vilket skick vill jag komma i mål, vill jag njuta av rundan eller jaga tider...inget är bestämt. Med löpningen har jag dessto värre inga mål satta ännu...kanske blir det enbart kortare fem-tio km lopp i år eller ett halv marathon, Stockholm kanske i såfall, men inget inbokat. Vad jag kommer att göra framöver, det är det att försöka njuta av det livet erbjuder mig. Tacka ja, om det är så en rödvinskväll en vardag eller gå på en en fest en tisdag eller bara vara....eller ja...jag ska försöka njuta mer av allt, trots med och motgångar eller skov som talrubbningarna under julveckan. Livet är här och nu och kommer inte i repris. Och till alla och envar där ute, en riktigt god fortsättning på nya året. Du gör skillnaden. Gör någon glad, så gör någon annan dig glad ;)
Kort sammanfattning av det gångna året: Anmälde mig till Karlstads 6 timmars, hade inte bästa förutsättningarna, ljumsken krångla, slitigt och aldrig mer var kommentaren efteråt trots att det i mycket var en upplevelse, en ny sådan. Hälsan den övriga var oftast bra, men kroppsligen, så mådde jag skit många ggr. Magen var i uppror under och efter Sthlm Marathon, sår, magsäcken, munnen. högt blodtryck osv. Och det loppet jag minns mest och bäst var Finspång Marathon...jag var på topp som bara jag kan vara som motionär, persade och framtiden såg ljus ut...träningen gick bättre, roligare, längre distanser och jag tänkte att nu ska jag köra en Svensk Klassiker och sommaren 2010 köra en Kalmar Triathlon...men så började nått ske i kroppen, den mådde mer och mer skit och jag började gå skakigt och ryckigt och fick ofrivillaga rörelser, samt att det satte sig på talet. En hemsk upplevelse, då jag trodde att nu var jag på väg att bli ett dregglandes kolli som inte kan göra mig förstådd framöver, jag kommer aldrig att få uppleva allt jag inte hunnit med att få uppleva...men så vände allt och jag fick en diagnos på tillståndet och livet återkom. Jag fick återigen en ny chans till livet och det är jag evigt tacksam för. Vad det innebar träningsmässigt, mina satta mål, framtiden...jag lovade att lägga av med långa distanser, även sluta med löpning...inget var viktigt längre, mer än bli bra och nu mår jag bra, men fortsatt att träna har jag gjort, även att springa, men det har varit på andra premisser nu. Och vad framtiden vill, det är jag endast ensam om att bestämma....suget finns där, på nya äventyr, men har inte bokat in något ännu och vad för sorts äventyr, det vet jag inte i dags läge. Är mån om att lyssna till kroppen, även om jag har svårt att medge om jag blir vansinnigt trött eller att bara ge upp, det har jag svårast för än i dag. Ett som är säkert, är att cykla Vättern Rundans 30 mil, men i vilket tempo, i vilket skick vill jag komma i mål, vill jag njuta av rundan eller jaga tider...inget är bestämt. Med löpningen har jag dessto värre inga mål satta ännu...kanske blir det enbart kortare fem-tio km lopp i år eller ett halv marathon, Stockholm kanske i såfall, men inget inbokat. Vad jag kommer att göra framöver, det är det att försöka njuta av det livet erbjuder mig. Tacka ja, om det är så en rödvinskväll en vardag eller gå på en en fest en tisdag eller bara vara....eller ja...jag ska försöka njuta mer av allt, trots med och motgångar eller skov som talrubbningarna under julveckan. Livet är här och nu och kommer inte i repris. Och till alla och envar där ute, en riktigt god fortsättning på nya året. Du gör skillnaden. Gör någon glad, så gör någon annan dig glad ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar