Återbesök på Sthlm Rehabklinik

...i torsdags & vad som sas denna gång? Minns inte allt i vanlig tur ordning men hon uppmana mig att söka läkare för att en sådan skulle bedöma mig samt en önskan om att jag ska få genomgå en magnetröngen. Någon behandling blev det knappt och det var nog av samma orsak som jag skrev nyss, ville att jag skulle få en bedömnig först. Så nu har jag ett utlåtande från Sthlm Rehabklinik där det står att jag sökt för akut lumbago med utstrålning bilat säte samt huggsmärtor i de undre regionerna etc etc som jag ska ta med till doktorn. Har inte bokat någon tid än och ja, känner mig mkt. bättre, förrutom de nedre regionernas besvär och avvaktar åtminstone till nästa vecka. Och jag skulle inte springa tyckte hon, inte innan en bedömning. Och ska inte göra det heller, bättre ta det säkra före om nu inte besvären avtar helt plötsligt. Men tycker att det är fruktansvärt trist att inte få springa. Om än att det kan vara hur tungt som helst under själva löpet men så härligt efteråt. Fast å andra sidan, har hur mkt. som helst att göra här hemma eftersom det blir flytt nästa vecka. Inte bästa tajmningen nu, får försöka ha ryggen så rak som man kan i alla möjliga positioner och bära med armarna, tyngden där eller nått sånt.

Lidingöloppet

...inställt. Jag får ta den nästa år istället. Lycka till alla som startar i morgon.

Det Suger!

Fick en akuttid till Sthlm Rehabklinik idag och träffade där en urtrevlig sjukgymnast. Efter tusen frågor och utställning av min kropp samt olika kontroller, typ reflexer och dylikt så ytterst lite behandling där hon avlastade ryggen. Och vad som framkom på besöket lite kortfattat: en buktande disk långt nere, vilken pressade nerverna som ligger runt om och gav mig de besvär jag har. Så nu har jag fått ordinerat att inte böja ryggen, inte lyfta tungt eller inte alls. Ska gå så rakt som möjligt, sitta rakt, ligga rakt, ja inte krumbukta ryggen alls och helst inte jobba tills jag ska på återbesök nu på torsdag. Allt för att inte pressa på disken och så att smärtan återgår därifrån det kommer, börjar, typ ländryggen eller nått sånt. Skittrist att höra och skitjobbigt, tungt har det varit att följa ordinationen. För fortsätter ryggraden att pressa på disken, typ som på en tandkrämstub, <1 så är risken att det till slut börjar sippra ut vätska från diskens mitt, kapsel eller vad det nu heter och ja, jag förstod eller minns inte allt nu, men att det inte är bra förstod jag. Är trött nu, efter en dags förvärvsarbete med rak rygg i alla situationer och fundersam på framtiden, inte bästa läget att få ryggproblem, mitt i livet, arbetsplatsen ska minska på anställda och jag har varit där en gång, i vårdkarusellen, ofri, oförmögen att leva fullt ut, ständiga smärtor som cirkulerade till slut i hela kroppen, smärtstillande som inte hjälpte alla gånger, långtidssjukskrivning och till slut erbjudande om förtidspension, vilket jag vägra för jag ansåg mig vara för ung och ville tillbaka till arbetslivet och så till slut av år som blev bortkastade på många sätt fick jag chansen att komma till Huddinge Rehab och vilket hjälpte mig sakta men säkert tillbaka till arbetslivet. Att få diagnosen innan och då, att jag aldrig kommer att kunna jobba heltid, inte med det jag gjort eller att inte kunna göra allt precis som jag kunde innan jag skadede ryggen, har jag på alla punkter bevisat motsatsen. Men det tog många år att nå dit, men jag kom dit och idag så arbetar jag sen många år tillbaka precis som innan med liknande arbetsuppgifter och använder kroppen likadant, jag jobbar heltid, jag har till slut börjat springa vilket var det jag hade svårast med och som jag själv faktiskt inte till slut trodde att jag skulle fixa men till slut så. Och så blev jag påkörd av en bil och trodde jag landade på noll igen och trodde att nu var smöret sålt och pengarna borttappade men nej, jag kom tillbaka även då och nu när skriver så kretsar tankarna på om allt var förgäves, ska jag återigen få börja om och kommer det att ge med sig eller...och jag som bara ringde till kliniken för att få mig fit for fight till Lidingöloppet.

Mötte upp tjejerna

...i söndags vid halv två som planerat. Heja och småprata innan vi gav oss i väg. Satte av mot samma runda som sist när vi sprang, runt Måsnaren, den lilla sjön. Vädret var mer än underbart. Strålande sol och varmt, runt en 18 grader, körde i kortärmat, riktigt varma vindar. Hängde inte med direkt, märkte att jag blev helt slut ganska snart och det blev 12 jobbiga kilometrar där jag verkligen fick slita för att både försöka hänga på dem och för att ta mig runt, trots att tempot inte alls var högt. Skinkan (djupt inne) gjorde sig påmind hela tiden och blev värre efteråt. Ingen skön löparupplevelse och fasa för lördagens Lidingö, för känns det likadant då så kommer jag aldrig att komma runt springandes om jag övrhuvudtaget kommer runt. Men idag är det tisdag och kanske vänder alltsammans innan dess. Och idag, hur känns kroppen? Ryggen känns av, likaså svanskotan gjorde sig påmind igår och som hugg underifrån mot baken, allt annat än skönt. Nåja, 12 km gjorda, 1.27 timmar. Och där ute i spåret, där jag ensam lunkade bakom tjejerna i min egen lilla tankevärld, så plötsligt så hör jag som prassel i buskarna bakom mig och tänker, måste vara en orm och så helt plötsligt så tänker jag att nej, något större måste det vara eftersom det lät betydligt större, kanske en älg hinner jag tänka och så ett skrik från mig...för plötsligt och förbi mig springer en löpare och jag är lättskrämd, var inte alls förberedd på det och tjejerna framför mig skriker de också då de blir rädda av mitt skrik och när vi alla inser varför och av vad utbrister alla ut i hysteriskt skratt och all löpning avtar för en kort stund tills vi sansar oss och kan fortsätta. Säga vad man vill om löpning, är det inte roligt på ett sätt så är det garanterat på ett anntat. Många pauser blev det också under turen, skulle inte den ena in och göra sina behov i buskarna så skulle någon dricka och det var jag bara enbart tacksam för, för jag var helt slut. Och fler rundor tillsammans kommer det att bli. Skoj.

Inga känningar i ländryggen

...idag, så jag stack ut och iväg på min korta runda. Solen sken, runt 18 grader, musik i öronen och jag ägde hela världen. Låt det förbli så. Agneta hade sms:at under tiden och undrade om jag ville ut och springa i morgon. Gärna om inget händer med kroppen nu efteråt. Så i morgon ska vi samlas vid halv två, hon & jag och Marie som var med sist och så en kompis till henne. Kul. Men idag, en runda på 6.6 km, 41.52 minuter. Där det känns nu, är in under ena skinkan, rätt djupt känns det som, men har stretchat ordentligt efteråt och ska väl inte fuska med den i fortsättningen men det är lätt hänt att man gör det, trots att det inte tar så lång tid.

Trist vecka med ont i ländryggen

...men allt ont har något gott med sig. Man blir ödmjukare och minns varför man blir så tacksam för så lite. Men man är bara människa och glömmer så lätt. Börjar känna mig fit for fight igen :) Det onda har avtagit markant och jag kan röra mig obehindrat. (Tror jag, åtminstone känns det så idag).Vet inte iofs hur det går om jag skulle bära nått tyngre så som matkasse eller en väska eller nått, vilket inte har fungerat särskilt bra eller bara rent viljemässigt dessa dagar. Men nu så, får se om jag tar en kortare runda idag och känner av om det går att springa eller om jag väntar tills i morgon. Hoppas! Hoppas! Det är illa när man längtar till jobbet...då har man haft det trist eller bara trist. Knappt en vecka kvar till Lidingö och jag vill stå där på startlinjen och vara på hugget och försöka springa så bra som bara jag kan springa. Önska mig lycka till!

Sovit större delen av dagen

...och minns inte när jag har sovit så här mkt . som idag. Haft s*tans ont även idag. Knaprat också en hel del alvedon har man gjort. Ingen feber så lite orolig så inte det gamla börjat spöka igen. Hoppas att det bara är ett skov som kom och gick över fort som den. Haft svårt att sätta mig upp och resa från sittande till stående...aj, säger jag bara. Och av erfarenhet, aldrig bra att inte röra på sig, faktiskt det bästa som finns men när orken tryter och man känner sig allmänt hängig, så är sova det bästa som finns och att äta...massor. Finns egentligen inte så mkt. mer man kan göra eller orka. Men någon flunsa verkar det inte vara, eftersom jag inte har några sådana symtom såsom feber, halskänningar etc. Och hur blev det med två mila idag? Fick tyvärr ringa och ge återbud. Och nu när jag börjat komma igång och det har gått bättre och snabbare med löpningen. Nåja, kommer fler tillfällen.

Fasar för att bli sjuk

...och undrar om jag håller på att bli det. Lite småfrusen till och från veckan lång, nu s*atans ont i längdryggen, huvud, axlar och har ätit alvedon nu för att det ska kännas lite bättre. Usch. gillar inte denna känsla i kroppen, det onda i längdryggen, påminner allt för mkt. om hur det stod till med kroppen i många långa år och Citodon var det man fick knapra på då. Hoppas det är övergående och liknande flunsasympton men lindrigare eller vete attan. Får se hur det blir med den inplanerade 2 mila turen med Jörgen i morgon som vi planerat.

Sydpoolen

...idag. Skulle simma bra mkt. längre än jag gjorde. Men kände mig som jag aldrig simmat förr. Fanns ingen ork. Trött. Har ont i nacken och huvudet sen några dagar tillbaka. Bara jag inte börjar bli sjuk. Simmade 32 längder = 800 meter, 26 minuter.

Måsnaren runt

Agneta på jobbet frågade om jag hade lust att springa idag efter jobbet. Gärna. Och så var det inbokat. Klockan 17 skulle vi träffas och där stod jag vid Tveta och invänta henne. Men först kommer det en bil och i den sitter en tjej och vinkar och jag fattar inte vem det är förrän bilen kommer närmare och det visar sig vara Mari, hon också från jobbet och hon skulle med visade sig. Roligt. Nu skulle vi bli tre stycken på rundan runt Måsnaren. Strax efter kommer Agneta och vi småpratar lite alla tre och så sätter vi igång att springa. Ny erfarenhet att springa och prata, jag som alltid springer själv i vanliga fall och tiden tickar på och vi avverkar km efter km utan att reflektera hur långt eller länge man har sprungit och så plötsligt så vet man att bakom den kurvan, så är vi i hamn. Rundan i sig, jobbigare än i lördags och 2 milen som avverkades då. Strålande väder. Underbar sträcka, stigar, över rötter, grusvägar, sjön jämte en större delen, små bergsknallar, löparkvalite och jätterkul med sällskap. Och tack till Agneta som låg steget före och agerade hare och guidade oss runt sjön. Kortärmat och knälånga tights. Ca. 12 km, 1.22 timmar.

Irritation i kroppen

Var ute & sprang med äldsta. 5.6 km, 40 minuter och 5 x backe. 15 grader i skuggan. Sol. Hade eller borde ha sprungit längre, kroppen hade behövt det. Känner mig som jag inte har tränat färdigt för i dag...men å andra sidan, kommer en ny dag i morgon.

Vidbynäs GK

Var ute med Maja och spelade 9 hål ute i Vidbynäs efter jobbet idag. Första gången där ute. Spela 9 hål på 18 hålsbanan. Fin bana. Mkt. kuperad. Garanterat fler ggr där ute. Spela jämt. Och var den första riktigt bra rundan sen jag startade med golf å´ andra sidan så är det första året jag har spelat hyfsat många ggr jämfört med tidigare år. 2.5 timmar. Promenad tillbaks till klubbhuset på en halv timme. Varmt. Varma vindar. Allt flöt :)

Finns det nått svårare än simning?!

Var på badet nyss och simmade. Först 500 meter, 18 minuter sen 20 stycken 25:ingar = 500 meter, blandat crawl & bröst, 25 minuter med vila inräknat. Och i dag var det segt...känns som jag aldrig kommer att bli ett dugg bättre...men märkte i allafall att jag blivit mer vattenvan och min egen crawlteknik förbättrats litelite...så det kan jag åtminstone vara glad över. Men fattar inte nu hur jag ska fixa 3 km i öppet vatten eller 3.8 km på maxtiden 2.5 timmar. Jag HOPPAS att det som känns svårt idag är piece of cake om 10 månader eller vad det nu är till Vansbro. Och har insett, måste till ett träningsprogram som innefattar alla tre grenarna, simning, cykel och löpning...och så lite skidor till vintern. Arbetet, familjen, flytten etc. tar sin del av den vakna tiden så för att uppnå det jag har förutsatt mig att klara, det måste jag också lägga ner mer tid på, så träning över kommande veckor måste till och jag måste till att följa det om det senare ska resultera i det jag vill. Eller är det ouppnåerligt? Har aldrig kört ett triathlon och nu ska jag och B.O köra Kalmar, fulldistans i sommar. Någon som har tips på vettigt träningsupplägg etc. är välkommen att förmedla dem till mig.

Badhuset

På badhuset idag & träna simning. Har tydligen tränat helt fel tidigare då jag fick instruktioner av min yngsta idag som har tränat simning tidigare på hur jag skulle göra och dylikt. Helt slut efter alla 25 metrar hit och dit, men det gick betydligt fortare så med andra ord så om ett år borde jag både simma bättre & snabbare?! Börja själv först med 14 x 25 crawl (vila mellan varje) och sedan så körde jag vanliga bröstsim i 14 längder betydligt lugnare och så dök min dotter upp och visa hur jag skulle köra brösttagen och simma mot klockan och vilket resulterade att det gick betydligt snabbare nu. Körde 9 x 25 meter bröst, 39 sec. som snabbast. Mkt. kvar tills jag är där jag vill vara. Totalt 925 meter, 50 minuter varav vilan inräknad. Och efteråt så träna jag på att dyka, har inte gjort det sen jag minns knappt när...hundra år sen sist då på badstranden och då gjorde värsta magplasket, men nu så och till sist satt det...bara att våga.

Tveta motionsspår 1mil x 2

...Jörgen på jobbet skulle ut till Tveta idag så jag passade på att fråga om det var okej om jag hängde på. Visst och på den vägen var det. Snacka om det på jobbet i går och vi verkade ha samma fart på ett ungefär så idag möttes vi upp klockan 15 på parkeringen där ute. Hade vätskebältet med mig och körde i långärmat samt knälånga tightsen. Mkt. kuperad 1 mila spår, perfekt träning inför Lidingö. Första varvet på 1.06 och andra också på 1.06. Så totalt 2.12 timmar, 2 mil. 6.36 min/km. Sista 4 km sög musten ur mig, de var riktigt tunga och sista backen, den tog jag gåendes halva...var bara tvungen att få igen lite ork. Perfekt med en löparkompis att ha rygg på, aldrig att jag blir lämnad ensam där i skogen så det var bara att pinna på. Nöjd. Skoj med lite sällskap på en runda, alldeles för mkt. ensamvarg på mina pass och ärligt, alldeles för harig att bege mig ut i en motionsslinga ensam, tyvärr. Det är därför man sliter asfalt allt som oftast. Måste bli modigare :) Lite moln till en början men sen sprack det upp och solen kikade fram, runt 18 grader, men någonstans så känns det trots allt lite höstligt, trots att termometern visar så många plus.

I dag gick det lätt

...att springa och känslan var som om jag hade kunnat springa hur långt & länge som helst. Härlig feeling. Sprang 8.4 km, 55 minuter, 6.33 min/km. Lite blåsigt, ingen regn, lätta moln, 15 grader, lite höstligt. Knälånga tightsen, långärmad undertröja och funkis t-shirt...helt lagom klädsel för dagens pass.

Kallfors GK

...med Maja nu på förmiddagen och spela 9-hålsbanan. Underbart väder. Runt en 18 grader. 1.55 timmar. Ojämt spel som sig bör ;)

Vättern Rundan

Har precis anmält mig till Vättern rundan, en del av En Svensk klassiker. B.O kommer att göra mig sällskap. Kul! Anmäld till tidiga starten. 30 mil cykel. Och idag, ute med yngsta i motionsspåret. Gick 1 varv tillsammans, sedan sprang jag 2 själv så gick vi åter tillsammans 1 varv. Körde en kort backe, sprang upp, gick ner x 4. Sprang ca. 2.2 km, 16 minuter. Inte mkt. men ja...bättre än inget. Snacka med B.O igår, hade nämnt Kalmar Triathlon att jag är sugen på den om jag fixar Vansbro...B.O var direkt på. Härligt! Mkt. att se framemot :)