Dystonidiagnos

Var ju som bestämt på magnetröntgen av ryggen och började samma kväll gå ryckigt med kroppen, ofrivilliga skakningar i benen och vilket fortsatte dagen efter på tordagen förrförra veckan. Pratade med bästa vännen A.W och hon uppmana mig att höra av mig till sjukvårdsupplysningen och berätta om mitt tillstånd. Jag lydde och ringde och de tyckte att jag borde uppsöka en läkare. Fick en tid hos Närakuten samma kväll och for dit. Berättade hur allt låg till och fick gå fram och tillbaka och läkaren sa att det var onomalt gångsätt och remitterade mig till akuten och jag gick dit. Blev undersökt först av en kirurgläkare som lyste med lampa i ögonen, kolla reflexer osv osv och därefter så fick jag vänta i undersökningsrummet tills en annan läkare undersökte mig och så sa han att han skulle återkomma. Klockan var runt halv ett natten till fredag så jag somnade då jag tänkte att det lär dröja tills han kommer tillbaka och vilket det gjorde. När han kom tillbaka så blev jag inskriven och skickad till medicinavdelningen. Där somnade jag så småningom och på morgonen så fick jag ofrivilliga dragningar i huvudet som drog bakåt, likaså ryggen och när jag gick så for överkroppen som en båge baklänges typ limbo. Blodprover togs och antagligen mer. Röntgenutlåtandet visade ingenting då de var i kontakt med Sabbatsberg. Fick göra en skallröntgen vilken var bra, syntes inget där så jag blev remitterad till Neurologen på Huddinge Sjukhus där det togs mer bloprover, EKG och väntade på att bli inskriven i mån om plats men sen beslutades det att jag skulle få återvända till Södertälje igen eftersom det inte fanns sängplatser så runt tolv på natten till lördag så åker jag sjuktransport tillbaka och hamnar på samma avdelning igen. Helgen var lugn då det mesta står still på sjukhus. De ofrivilliga rörelserna avtog på lördagen men istället så kom stammningen vilken sitter kvar men har blivit bättre. På måndagen så beslutades det att en ny skallröntgen skulle göras en magnet denna gång. I väntan på den så var man både glad och emellanåt ledsen, men tycker att jag accepterade situationerna bra. Bestämde mig att jag är nöjd om det "endast" är ofrivilliga rörelser, det skulle jag kunna leva med och även sitta i rullstol om det krävs bara det inte är något allavarligt. När stammningen kom så tänkte jag att det kan jag leva med bara det stannar vid stammningen och man inte vaknar upp en morgon och dregglar eller nått annat. Jobbigast med tiden var ovissheten och vad är det som händer med kroppen. Läkarna som har undersökt mig har ingen sett något liknande tidigare och inget, vi tror att det är det nämndes, inte förrän på tisdagen och då plötsligt var det skönt att få ett namn av neurologläkaren som jag fick träffa och att någon plötsligt trodde nått och sa att vi tror att du har dystoni. Vetskapen att inte veta och det ena efter det andra uteslutades genom röntgen och prover var både jobbigt och skönt och när man märkte att det inte satte sig någon annanstans mer än till talet på slutet. Om det kommer tillbaka? ofrivilliga rörelserna, förhoppningsvis inte sa läkaren så det är det jag också tror och om det skulle göra det så vet jag åtminstone det nästa gång och behöver bara åka in till akuten i så fall och inte börja om med alla undersökningar från början. Nu är jag sjukskriven ett tag framöver och nu har det gått några dagar sen jag kom hem och det ser ut som stammningen avtar mer och mer. Är bara hemma och tar det lugnt, sover när jag är trött, småpysslar. Hur det blir med löpningen framöver, vet inte. Just nu saknar jag inte vare sig träning eller löpning. Är bara glad att jag är frisk, att det inte var något med hjärnan. Kommer säkert att sätta igång och träna så småningom, men med vad och hur mycket, det har jag ingen aning om. Tror att det är bra, både för kropp och knopp och i mångt och mycket så är det nog bra, man blir starkare och återkommer fortare om man skulle ha oturen att bli sjuk. Nu väntar bara de sista provsvaren från läkaren i morgon. Vill bara säga Tack! till all personal på medicinavd.17 på Södertälje Sjukhus. Man har blivit väl omhändertagen, bättre har man inte kunnat haft det. Samt till alla vänner, familj osv för all omtanke och så till min bästa vän A.W, jag är glad att du är min vän :) Tack! http://www.dystoni.com/