Vårdcentral samt sjukhus samma dag

Fick tag i läkaren på telefontiden nu på förmiddagen. Fick en akuttid en timme senare. Gjorde mig iordning och kom så småningom dit. Doktorn granska och kolla reflexer och fråga återigen en massa frågor och jag besvara om hur och vart allt kändes osv. fick gå ut en stund och vänta då hon försökte få tag i en ortoped för konsulation på ett sjukhus, fick åter komma in och hon hade inte fått tag i denne. Hon satt och tänkte högt och berättade hur hon funderade och beslöt så till slut att skriva typ en remiss, intyg och ville att jag skulle uppsöka akuten där de skulle slussa mig vidare för en bedömning om det krävdes snabba resurser eller inte då jag sa att tarmtömningen inte existera eller minns inte när jag gjorde en sist och vet inte om jag känner av längre om det är på g. Samt att symtomen flyttat på sig sen sist. Skrev att jag rörde mig stelt och gick stelt och en massa latinska ord om ja vad nu allt stod för. Blev sjukskriven till den 26:te och sedan med pappret i handen så tog jag mig sakta till akuten. Lämnade fram lappen jag fått med mig i kassan och blev ombedd att sitta ner och fyra och en halv timme senare fick jag lämna byggnaden. Blev undersökt , böja ben osv och så fråga doktorn om han fick känna där bak..och jag å´nej, måste du och klart han måste. Varit med om det förr men aldrig tidigare har det gjort så ont som det gjorde nu. Skrek av smärta. Doktorn funderade hur han skulle göra, behålla mig och läggas in och få en magnetröngen så småningom osv eller om jag skulle vänta på tiden som jag har på onsdag och jag ville inte läggas in nu och i såfall i väntan på vad. Hade ju bara tänkt besöka husläkaren idag och inte planerat mer. Sen tänkte han ge mig en morfinspruta mot smärtorna men efter att ha funderat en stund och han återvänt tillbaka till mig så sa jag att då kan jag väl inte ta bilen hem osv och nej, men vilket jag var tvungen eftersom jag inte hade någon som kunde göra det istället och visste inte hur det var med ungdomarna hemma då jag inte hade pratat med någon av dem sen morgonen och komma hem bra mkt. senare morfinpåverkad och inte veta hur det stod till på hemmaplan så jag var tvungen att säga nej till den och så kom han på att de kunde ge mig en alvedonspruta (tror att det var en sådan) men efter en stund så kommer han på att då skulle blodtrycket sjunka och jag vara tvungen att ligga kvar över natten vilket jag inte kunde så allt slutade med att han skrev ut Iprem vilka jag ska ta tillsammans med citodonet. Och skulle jag bli värre så skulle jag komma tillbaka, utan bil nästa gång och allt under kontroll. Frågade vad han kommit åt då han gjort undersökningen som smärta sådant, om det var svanskotan eller korsbenet med det var ingetdera utan det var mjukdelarna...och jag frågade hur det kommer sig att det gjorde så ont då den undersökningen tidigare då jag skadat ryggen för många år sedan inte smärta så här, då förklara han att om det är något som ligger och trycker på nerver så kan en viss del bli så känslig för beröring. Samt en kota, disk eller en beröringspunkt längst ryggraden smärta också rejält under undersökningen när han gick igenom den och den var långt nere den punkten. Och vad sker nu? Inväntar magnetröngen på onsdag på Sabbatsberg och så svar därifrån. Och idag så kom jag att tänka på att det var inte så länge sen jag kände att jobbet var blää, eftersom man tröttnar då och då, vilket är mänskligt...men att byta ut det mot en heldag i sjukhusmmiljö, nej tack. men det är ju så, Man glömmer så lätt hur det verkligen kan vara om oturen varit framme, sjukskrivningar, läkarbesök, smärtor osv och kan fortfarande minnas när jag började återvända till arbetslivet för en sådär åtta år sen att vara nöjd med det jag har då och nu men med åren så glömmer man och vill ha mer, annat...en drivkraft osv. Men nått jag lärt mig igenom åren är att pengar inte är allt, inte prylar heller och tänker så fortfarande i största mån, men pengar skapar ett lättare liv och man har ett bekymmer mindre åtminstone om man skulle bli sjuk, så är det.