Mörkt som natten

...var det när är jag begav mig ut på en runda igår eftermiddag. Sprang mot ljuset och leta gatlyktor som kunde ge lite ljus för fötterna. Sprang i 35 minuter...men hur långt, kort, ingen aning. Skönt var det i allafall. I dag, på återbeök hos Neurologen, första besöket sen jag blev utskriven från sjukhuset. Fick nu bekräftat ang. diagnosen att det är dystoni och läkaren hade gått igenom mina prover, röntgen och all fakta för att utesluta andra bakomliggande sjukdomar såsom MS osv. I dag är jag fullt frisk. Stammar ingenting, inga konstiga kroppsrörelser. Livet är framför mig :) Om jag kan få tillbaka tillståndet? Ja. Men hon trodde att jag skulle kunna övervinna det om det skulle bli så igen då jag verkar ha ett starkt psyke, kropp, vill vinna över dessa muskelspänningar och kan hålla emot och då jag återhämtade mig så fort denna första gång. Och snart ska jag iväg på en kort men spännande resa...livet är underbart och på rätt väg :)