Skidor igen

...5 km med pappa ute i Tveta spåren. Skitrunda..ja, jag vet, ska inte ha sådana förväntningar eller tycka negativt, men va bubblan...har krav jag också :) Gick dåligt och den enda jag kan skylla på är mig själv, är kass på skidor, går och springer fortare än jag skidar, trots att jag vare sig går eller springer särskilt fort. Farsan är betydligt snabbare, trots att han har astma och hjärtproblem och äldre...men körde om några i allafall...3 barn med sina mödrar och mormödrar eller vad de nu var...och det räknas väl?! ;) -8 grader, skare, isiga spår men det måste trots allt räknas som ett träningspass eller ... och i morgon kommer M.A . Längtar. Ska fira nyår tillsammans :)

Skidor 5km

...ute i Tveta. Slitig och slet mig runt men gick definitivt bättre än förra helgen. Vitt, vitt överallt, så fint,, vackert och runt en -8 grader. Och fullt med folk som skidade fram, snabbare och även saktare...än mig. Tror inte jag har dom mest ultimata skidorna och inte pjäxorna heller för den delen, inget spann, men de funkar. Arvegods, mammas skidor och tror att det måste vara pappas gamla pjäxor, för inte är dom i mammas storlek i allafall. Efteråt ett skönt, varmt bad och på sena eftermiddagen, bjuden hem till B.O på middag.

Juldagsjogg

...idag och 6.08 km, 44.46 minuter. Slask, snömodd, med broddarna på under löparskorna, runt 2 plus grader. Grå himmel, tung löpning rakt igenom...fast nu så kan man fortsätta att äta av allt julbordet bjuder på hemma hos yngsta brosan med gott samvete, men å andra sidan äter med gott samvete trots utebliven träning ändå ;) Och Tomten, han var snål i år, stamningen sitter i, trots att det stod på önskelistan att jag inte ville ha kvar den. Men nu, göra sig respektabel och iväg på Juldagsfirande. Forsatt trevlig jul på Er alla där ute!

En Riktigt God Jul önskas

...alla som läser och inte läser bloggen :) Och stammar igen, andra gången denna vecka...vill inte. Så Tomten, vill ha en stamfri mun eller hur man nu ska önska sig det ;)

Skidåkning i lördags

...på tvären eller snarare gick med skidorna, för fort gick det inte. Och jag som en gång på sensommaren hade planer på att köra en klassiker där Vasaloppet var inberäknat. Hur tänkte jag då?! Nio mil på skidor....pies of cake, NOT! Knarra till och med om skidorna eller om det var pjäxorna, fast iofs så knarra det om vinterskorna också när vi var på promenad i vinterlandskapet i går söndag. Fast kul var det trots allt och ska göra om det om snön vill sig ligga kvar när all ledighet börjar på onsdag. Verkligen kass på skidor, trodde bättre om mig, fast å´andra sidan var det några år sen jag stod på ett par senast. Men nu försöka sova...en ny dag igen och upp om några fem timmar och stammningen....borta sen fredagen :)

Tråkigt

...har ju inte stammat på länge nu, förrutom i lördags då, efter lite vin och wiskeyintag, men så i dag på jobbet, stamma igen och rätt mycket i perioder. Gillar det inte. Hoppas att det är en tillfällighet. Och för övrigt, tagit det lugnt med träningen i veckan, då det har funnits mycket annat som behövts göras, men kanske blir det lite längdskidåkning i helgen :)

Lördagsjogg

...som var hur härlig som helst även om det var lite tungt att springa och solen den var framme för första gången på länge. Kändes skönt och tankarna som for i huvudet under passet var att jag får vara glad, jag kan springa igen, jag stammar ingenting (om man inte räknar gårdagskvällen efter att ha druckit lite vin etc.) och jag ska vara glad, jag är här nu, inte dregglandes någonstans och inte kan göra mig förstådd...vilket jag trodde ett tag på sjukhuset då ingen visste vad som felades och när det gick från ena kroppsdelen till att sätta sig på en annan. Jag har mycket att vara tacksam för...och jag ska försöka komma ihåg det. Lätt att man med tiden glömmer det som är väsentligast. Tänkte också på att skulle jag få för mig att springa ett lopp igen, att jag då ska vara glad över att jag deltar, tiden spelar ingen roll, men jag för trots det tider och km för att jag gillar hålla koll på hur länge eller hur långt jag har sprungit elller tränat. Och jag har så mycket kvar som jag vill uppleva, känna, se osv. för det trodde jag också ett tag i väntan på svaret från magnetröntgen av huvudet att nu så skulle jag inte få vara med om mer i mitt liv, att that was all, no more...men nu har jag allt framför mig och jag hoppas att resan jag ska iväg på innebär att det kommer att finnas någon där efter det som vill dela detta allt jag vill känna och uppleva med mig. Men nu själva turen, 6.6 km, 44.41 minuter.

Mörkt som natten

...var det när är jag begav mig ut på en runda igår eftermiddag. Sprang mot ljuset och leta gatlyktor som kunde ge lite ljus för fötterna. Sprang i 35 minuter...men hur långt, kort, ingen aning. Skönt var det i allafall. I dag, på återbeök hos Neurologen, första besöket sen jag blev utskriven från sjukhuset. Fick nu bekräftat ang. diagnosen att det är dystoni och läkaren hade gått igenom mina prover, röntgen och all fakta för att utesluta andra bakomliggande sjukdomar såsom MS osv. I dag är jag fullt frisk. Stammar ingenting, inga konstiga kroppsrörelser. Livet är framför mig :) Om jag kan få tillbaka tillståndet? Ja. Men hon trodde att jag skulle kunna övervinna det om det skulle bli så igen då jag verkar ha ett starkt psyke, kropp, vill vinna över dessa muskelspänningar och kan hålla emot och då jag återhämtade mig så fort denna första gång. Och snart ska jag iväg på en kort men spännande resa...livet är underbart och på rätt väg :)

6.6 km, 44.58 minuter

...blev min runda i dag. Har inte varit så duktig som jag tänkte vara när det gäller träningen, för nu var det åter igen ett tag sen jag tränade sist. Dålig planering enbart då jag inte fått in mer träning, men så är det. Har också haft det ganska fullt upp med allt, jobb, hem, övertid, företagsfest osv. men framför allt är det ingen planering som gjort att jag inte har åstadkommit det jag tänkt mig. Men idag, en lite jobbig runda men så skön, 6 grader plus, grått, lätt regn.