Lite info

Två veckor sen jag sprang sist och en vecka sen jag tränade över huvudtaget och 70 dagar kvar till Ultra 50K och den totala summan sprungna mil i februari, 39.8km, vilket är ingenting. Och nu har jag ont i halsen. River riktigt, en stor klump som sitter där och gnager och jag vill bara hosta upp och bort den. Sammafattning av mina två slappa och återhämtande veckor: Har fått så mkt. gjort på hemmaplan och tror nog också att jag gått ner nått kilo istället för tvärtom. Och har faktiskt inte lidit nämnvärt eller inte alls för att jag inte har fått träna och hade tänkt sätta fart med träningen härom dagen, men det var så enkelt att skjuta upp och som sagt nu har jag ont i halsen. Men helt föslappad är jag inte...ännu, har cyklat till jobbet varje dag.

Femte & sista spinningpasset denna vecka

Var på spinning idag med. Körde på i 52 minuter & efteråt stretch. Nu storröj här hemma & i kväll, Melodifestivalen.

Spinningpass 4

...men först uppvärmn. på cykel 5 minuter sedan mage 3x12, rygg, axlar 2x10, chin-ups 2x10, bröst, armar 2x10 och sedan spinning i 55 minuter och efteråt 5 minuter stretch. Tufft pass...som vanligt. Det drar i löpartarmen.

Spinningpass 3 denna vecka

Var på badet. Träna lite styrka först, men först uppvärmning på cykel i 5 minuter, sedan 3x12 mage, 2x10 axlar, armar, 2x10 rygg, armar och 2x10 chin-ups. Sen var det dags med spinningpasset. Kände mig trött i kroppen, men körde på och efter passet så omboka jag morgondagens pass, strök den för att vila istället och boka in ett på fredag istället. Spinning 1 timme, varav dessa var 10 minuter stretch på slutet.

Spinningpass 2

På spinning 50 minuter, hårdkörning, kul & jobbigt pass. Efteråt stretch 10 minuter. Boka in ett nytt pass tills i morgon.

Spinningpass 1

Ringde igår och bokade in ett spinningpass, då jag ska hoppa löpning ett tag nu och när tiden för passet idag närmade sig kom också latmasken krypandes och kände efter om jag inte borde vila, är jag inte lite sjuk, host kanske, så jag tog telefonen och ringde badhuset ett x antal ggr utan att komma fram, för att avboka passet och ta ett i morgon istället, men ingen som svara, så det var bara att besluta sig för att byta om och åka iväg. Så det gjorde jag. Träna lite styrka innan i maskinerna men först uppvärmn. på cykel 5 minuter, mage 3x12, chins-ups 3x10, armar, axlar, bröst 3x10, sittande armhävn. 3x10 och så lite sit-ups på pilatesboll och så började passet. Spinning i 1 timme, varav 10 minuter var stretch. Helt okej träning. Bokade in ett nytt pass tills imorgon...får se om latmasken återvänder då. Men iofs så har jag ont i nacken och huvudet efter Råsta Runt..så lite sant är det ju ;)

Råsta Runt, ett träningspass tillsammans med andra löpare

Utanför FN skrapan innan frukostjoggen New York November 1988
dan innan själva NYC Marathon


Klev upp strax före sju och åt frukost, tejpa mina fortfarande lite ömtåliga tår och klädde på mig enligt lager på lager principen och så packa jag ombytesväskan med duschgrejor samt en frysväska, storlek mindre för att ha all proviant samt dryck i under dagens pass, då man får stå för det själv då det är arrangerat så och då detta lopp är gratis och allt. Åkte sen iväg, hade gott om tid, men körde vilse som vanligt. Tack Eniro, som jag svär var orsaken till det, deras obegripliga och ofullständiga vägbeskrivningar, men kom på rätt väg till slut och allt men inte lätt att hitta så jag stannade vid en mack och fick sista bitens vägbeskrivning och kom så fram med andan i halsen. Parkera bredvid fullsatt parkeringsplats och tillsammans med en annan löpare som var ute i sista stund så fick vi småspringa, varvat med gång typ 1 km till starten med all packning hängandes på axeln. Men lämnade väskan med duschgrejor och vinterjackan i bilen och hoppades innan start att bilen skulle få vara i fred, det fick den. Snabbt fram och hämta ut nummerlappen och i brådskan upptäcker jag att isdubbarna till skorna ligger i bilen, får köra utan dem, fast jag märkte att banan delvis var småhal och isig, fast det gick bra att springa trots allt och gjorde ingen vurpa, men var nära på en gång.

Och så gick starten, kul, förväntansfull om än att allt innan starten inte var som planerat pga felåkningen, men men, starten gick och jag sprang, småpratandes först en bit med en tjej som presentera sig som Fredrika från Söders Hjältar men så efter en stund så borra jag in Mp3 pluggarna i öronen och var igång själv. Ärligt. Gick tungt redan från start, men första milen gjorde jag på 72minuter som planerat, okej, tre minuter under. Och slutum kardemummum, jag bröt. Bröt efter 11 varv, 23.14km, 2.56.50 minuter, 7.36 min/km. Loppet är annars på 5h. Bröt för det slet för mkt i kroppen. Ljumskarna gjorde ont, stela, stråla upp ja, ni vet vart och krampa, både fram och bak och dessa helvetes knölar på fötterna har börjat värka allt mer och mer och gör ont, dessa som är strax ovanför längs med foten från stortån sett. Bröt för det kändes inte roligt med att få kämpa sig runt enbart på viljan för att allt gör ont och har besluta att detta fick vara sista passet löp. Ska ta upp cyklingen igen, fast det känns inte något vidare just nu i skrivande stund. För löpning är kul, till en viss gräns. Och sen får jag fundera på hur jag gör framöver, om mina löppass blir korta och njutningsfulla eller vad jag nu kommer fram till. Och träffade Lisse också. Skoj. gick fram och hälsade. Vi skippade ju den biten båda i Karlstad, men nu så. Ett bra arrangemang. trevliga funktionärer, trevliga löpare. Kallt. Fin runda runt sjön. Tack till: Funktionärer:Lena M Johansson, Jarl Skytén, Jan Söderkvist, Linda Persson, Staffan Åkerblom. Toppenställe att arrangera lopp på under sommarhalvåret också om någon känner sig manad. Och så en P-bot på rutan, som tack för idag. Tack Solna Stad. http://www.abcspringer.se/?page_id=8 Och ikväll som avslutning på denna dag; till Mc Lovis och lyssna på doc & hans band och ta en, två öl. Låter som en bra avslutning på löpet.

En återblick

Jag efter Stockholm Extra Marathon 6 juni 1982

Besluta att vila fram till lördagen och Råsta Runt för knänas skull. Så ingen träning idag heller, utan var ute på en promenad med prat om politik, jobb och precis allt möjligt som det alltid blir när jag träffar min barndomsvän M. Bitande kallt ute trots bara -1 grad. Har beslutat att springa Råsta och göra så gott jag kan, sen efter det lägga ner löpningen några veckor, se om alla skavanker ger med sig och träna allt annat än just löpning under tiden.

Fartlek på löpband

Var hos Dr. Akupunkturskan först, behandling av ljumskar och knä och aj, vad en del nålar kändes och andra inte och som så oftast, nästan så att jag somnar medans behandlingen pågår. Efteråt till Nautilus och träna. Körde uppvärmning på cykel 5 minuter och därefter fartlek på löpbandet, 5 km, 34.07 minuter, 6.49 min/km. Knät gjorde ont hela tiden, Attans och så lite sit-ups på pilatesboll. Och så efteråt, bastu.

Första löpturen efter Karlstad, första i Februari

...och turen var skön att bege sig ut på trots att jag i min enfald trodde att jag skulle flyga fram, att det skulle gå lätt som en plätt att springa idag, då jag gjorde en Mara förra helgen, att den gav mig kondition och styrka, men nix. Kändes som det oftast gör, tungt och som jag var ute på en av mina första löparturer någonsin. Tån kändes inte av mer än att man kände att den satt där den skulle sitta. Det som for i mitt huvud ute på turen är att min blogg mer är en sjukjournal än en träningsblogg, alla skavanker och allt det onda som kommer fram på och efter mina turer... och vart jag får eller har ont. Är ingen gnällspik, har hög smärttröskel, fast det kanske man inte tror när man läser det jag skriver. Nåja, skönt väder, mulet, grått. Blöta och en del isiga vägavsnitt. Mötte två löpare, båda med lätta steg och kan inte låta bli att fasiken, att jag inte också kan bättre...min tur, långsam, gick en del och känner att jag behöver en eller flera löparkompisar snart, som man kan dra med och få hjälp av att komma framåt och inte känna efter när tröttheten kommer krypandes och att man trots det fortsätter så att man passerar den biten och allt känns lättare. Funderar på Råsta Runt nu i helgen som kommer. Råsta Runt är ett femtimmarslopp med uppmätt maratonpassering.
Tävlingen går på en 2117 meter lång varvbana runt Råstasjön i Solna http://www.abcspringer.se/?page_id=8 ...Kommer jag att fixa det utan att det kommer att bli som på Karlstads 6h? Att jag orkar, är motiverad, inte får ont precis över allt. Idag, hade jag bara känningar i höger knä samt skenben. 11.53 km, 1.30 timmar, 7.48 min/km. Tidtagaruret hade stannat så tiden är på ett ungefär.

Karlstad tågstation, fotad från hotellfönstret Jan-09

Längtar efter en löptur men tån vill inte

Svårt det var att fotografera tår, alla bilder smått oskarpa och å andra sidan varför ska man fotografera tår egentligen, men nu har jag gjort det. Denna lilla rackare som är längst ner har varit till problem sen Karlstad 6h fast det går åt rätt håll, men kan inte snöra på mig löparskorna, det gör alldeles för ont, trycker och har sig och andra skor och stövlar är också ett problem, fast på jobbet har jag tagit ett par träskor och skurit bort en bit på ovandelen av vänster sko, delen där det skulle trycka på tån och egentligen måste vi ha skyddskor på jobbet men det har varit helt okej att vara kreativ.

Före & Efter

...loppet. Före: Sov uselt natten till loppet. Vaknade av att det var för varmt, vred och vände på mig där i den sköna hotellsängen. Har inte så varmt hemma som det var där, men önska att man hade det. Vakna sen av att jag hade jätteont i magen men sen så småningom så slockna jag om och ja, sammanfattning av natten, den var orolig. På morgonen vid 06.50 så piper mobilen och det är dags att kliva upp, drar oss en liten stund men sen sätter jag igång. Klär på mig löparkläderna, korta kraftiga tajta tajts under shortsen för att ljumskarna ska hålla sig varma och så resten av löparklädseln och välsmord med tigerbalsam på ben och ljumskar och så Dr.Akupunkturskans örtplåster där det är som mest känningar. Sedan på med överdragskläder och ner till frukostbuffen. älskar hotellfrukostar som har allt att erbjuda och man behöver bara gå och plocka på sig det man vill äta. Knaperstekta bacon, hårdkokta ägg, ungsvarmt bröd, apelsinjuice, kaffe och olika slags pålägg och så pannkakor med sylt och ja, man kan inte bli mer än mätt och det blev vi. Och så upp på rummet, hämta löparskor, ombyteskläder, duschsaker och så iväg till stationen där alla taxibilarna står och så iväg till Våxnäshallen och nummerlappsutdelningen. Efter: Efter att ha tagit mig igenom Marathondistansen och ett varv till för att göra en Ultra så går jag av banan, har inte lust längre och det var detta jag hade kommit överens om med mig själv där ute på banan. Aldrig har det varit så skönt att ta av sig skorna som det var nu. Om jag haft skavsår tidigare, ja, många ggr. men ahh, vilken lättnad, inget som klämde eller skavde längre och så in till omklädningsrummet efteråt. Hade tänkt ta en dusch men när vi satt där, min äldsta och jag, så ville jag bara tillbaka till hotellet för en snabbdusch och sen fort till relaxen, så jag bokade en taxi,vilken kom bums och vi blev avsläppta utanför hotellet strax därefter och hoppa allt vad prisutdelning hette och det var allt annat än ett diplom med usel tid på som jag ville ha i den stunden. Upp till rummet, duscha av mig, på med överdragskläder och så upp med hissen till relaxen. Men sorry, bokad till en viss tid på kvällen så ner igen och en ordentlig dusch på rummet istället. Hade köpt lite mousserande vin, två småflaskor, tänkte att det kunde vara värt att fira hur bra det hade gått, men tyckte just då inte att det hade gått varken bra eller nått och var nog en aning besviken på att det gick som det gick, men vi korkade upp dessa två små flaskor och skålade för loppet och mitt deltagande där och trots att min äldsta tyckte att jag var duktig och allt och berömde så, men men. Senare, kvällsbuffe med potatis och karre och rödvinssky och och smaka himmelskt och två små öl till maten och så upp till rummet och jag bra trött med krypningar i kroppen och allt som hör till och någongång där på kvällen sent så somnar jag och med tankar på att aldrig mer. Men så redan på kvällen dan därpå så finns suget efter att se om man kan prestera lite, lite bättre nästa gång, i ett lopp någonstans , en annan dag. Men första måste jag kunna gå normalt och låta skavsåren på tårna försvinna. Lite knäpp är man nog allt :)

Och hur gick då själva loppet?

Våxnäshallen, Karlstad 200 meters bana

Jag efter att ha hämtat ut nummerlappen

Fy bubblan, så kändes det fast med andra ord kanske och så här en dag efter så kanske man kan fundera på att fortsätta. Idag lockar ett löppass så pass mkt. att man åtminstone funderar på det men det gjorde jag inte igår och efter mina avverkade 42 386 meter så tänkte jag och jag sa också att aldrig mer. Jag är för tusan inte klok, vad håller jag på med. Min kropp är inte gjord för detta...men idag så mm, kanske, kanske man trots allt vill fortsätta. Och säg vart jag inte har ont? fingrarna och ansiktet, det är de ställen som jag inte har eller fick ont i, men precis över allt annars så, aj, aj. Första två timmarna gick bra och var riktigt kul att springa men sen, för varje steg, antingen ont nedanför knät, knölen i foten, den som börjar växa på en del när de blir äldre, va.... nått åt det hållet, bröstkorgen drog ihop sig, ryggen stelare och stelare, känningar eller stelhet som drog sig upp för ryggen mot nacken och axlar, armarna, tricepsen, ömma, magen krampa...nåja, sprang där de första två timmarna vilka gick bra men sen, sen blev det mkt. mkt gång, sprang och gick, sprang och gick och någonstans där beslöt jag mig för att avverka en mara och sen lägga av för att det slet för mkt på kroppen och varv efter varv men aldrig närmare mål. Evigheters evigheter och tiden tickade på och sämre skulle den bli hela tiden och fundera på om det var jag som var kass eller banan som sög musten ur en helt. Snackade lite med JP, en van marathonlöpare som gjort en massa maror och han sa att banan suger...pust, då var det inte bara jag som sög och så frågade jag honom om Sthlm Maran var jobbigare men nej, det var denna sa han. Han sa att banan inte gav nått tillbaka vid nedtrampen, ingen hjälp alls. Så stum var banan och jag upplevde den också så och jag upplevde Sthlm Maran som betydligt enklare, trots att jag då inte hållt på med löpning så länge. Nu borde jag ha flygit fram , om inte så betydligt snabbare så åtminstone på bättre tid än förra årets mara. Men nog om klag. Arrangemanget var hur bra som helst. Allt var bra kring och om loppet. Och måste bara säga att när jag kom in och hade gjort min Mara 42.195 meter så puschade en av arrangörerna på, du måste ta ett varv till: alla kan göra en mara men inte en ultra, så ett varv till och japp, nu har jag gjort min första Ultra, om så på kass tid och inte alls som jag hade räknat med och ja...om jag var lite besviken igår så är jag mindre besviken idag...får inte glömma bort att för tre år sen kunde jag inte springa alls, men man glömmer så lätt och i många fall så är det bra att man kan glömma..men inte alltid. 42 386 meter, 5, 43 timmar cirka, 8.06 min/km.

Fredag 30 januari och i Karlstad

Vårt hotellrum

Tog tåget med äldsta till Karlstad. Checkade in på hotellet och fick rumsnyckeln. Kollade rummet och lämna lilla bagaget och sedan drog vi till MC för att äta. Kollade in kartan för att kunna ta oss till fots till Våxnäshallen så att man skulle hitta dit smidigt på själva loppdagen, vilket var enkelt och gick rätt fort. Tillbaka till hotellet och hissen upp till relaxen och bubbelbada och så ner till baren och en öl medans äldsta tog en juice. Mmm, ibland är öl gott, som denna gång. Efter juice och öl, till kvällsbuffen, Gott& Gratis, allt smått gott kallt och varmt, kassler som huvudrätt och därefter upp på rummet och Let´s Dance. Smidigt alltsammans...tror aldrig att något varit så smidigt, inte behövt bekymmra sig för hur man ska ta sig från punkt a till punkt b. Nu var det bara att hoppa av tåget och vart ligger hotellet? jo, tvärs över gatan. Checkar in, tar hissen upp 2 våningar, vart ligger rummet nr 205? jo, om inte mitt emot hissen, säkert endast tre meter dit. Är det inte smidigt så säg. Och promenaden till Våxnäshallen var i onödan eller egentligen inte, det var skönt att få sträcka på benen lite och se lite av omgivningarna för på loppdagen på lördagen så blev det taxi till starten.