Tjur Ruset

Har sprungit Tjur Ruset idag och önskar att jag haft lite sisu, men nej, var nöjd, typ Ferdinand under sin korkek med att bara ta mig runt utan att jaga tider. Men nu efteråt, varför kämpa jag inte mer? varför körde jag inte slut på mig? Så att jag kunde fått en bra tid, bättre än den jag fick. Fast hade ju den inställningen innan att bara ta mig runt, utan att vricka fötter m.m. Och tog mig ju runt, utan vrickade fötter etc. Men flög platt fall, raklång en gång, rakt ner i leran då en gren inte gav vika då jag fastna med foten i den och så pladask. Loppet var som den skulle, blöt, lerig, kuperad, jobbig och alldeles underbar...efteråt. Tid 1.10.58 Och jag som trodde jag var smart som hade satt plastpåsar på fötterna för att hålla vätan bort, jo pyts, när man trampade rakt ner i kärret så drog man ju upp fötterna och vart blev allt vatten kvar om inte i skorna, i plastpåsarna, men efter en stunds löpande så rann allt ut. Tur att jag tog värsta skorna vilka var på väg till tippen, för det är på tippen de kommer att hamna nu, leriga och fyllda av dagens äventyr. Tänk om skor kunde tala...undrar vad dom skulle berätta om dagen..nog betydligt mer än vad jag har gjort. För mkt. finns det att berätta, bra mkt. mer. Men det kanske man kan göra en annan gång. Vid målgång, pappa och äldsta dottern T som också fota.