söndag 1 februari 2009

Och hur gick då själva loppet?

Våxnäshallen, Karlstad 200 meters bana






Jag efter att ha hämtat ut nummerlappen

Fy bubblan, så kändes det fast med andra ord kanske och så här en dag efter så kanske man kan fundera på att fortsätta. Idag lockar ett löppass så pass mkt. att man åtminstone funderar på det men det gjorde jag inte igår och efter mina avverkade 42 386 meter så tänkte jag och jag sa också att aldrig mer. Jag är för tusan inte klok, vad håller jag på med. Min kropp är inte gjord för detta...men idag så mm, kanske, kanske man trots allt vill fortsätta. Och säg vart jag inte har ont? fingrarna och ansiktet, det är de ställen som jag inte har eller fick ont i, men precis över allt annars så, aj, aj. Första två timmarna gick bra och var riktigt kul att springa men sen, för varje steg, antingen ont nedanför knät, knölen i foten, den som börjar växa på en del när de blir äldre, va.... nått åt det hållet, bröstkorgen drog ihop sig, ryggen stelare och stelare, känningar eller stelhet som drog sig upp för ryggen mot nacken och axlar, armarna, tricepsen, ömma, magen krampa...nåja, sprang där de första två timmarna vilka gick bra men sen, sen blev det mkt. mkt gång, sprang och gick, sprang och gick och någonstans där beslöt jag mig för att avverka en mara och sen lägga av för att det slet för mkt på kroppen och varv efter varv men aldrig närmare mål. Evigheters evigheter och tiden tickade på och sämre skulle den bli hela tiden och fundera på om det var jag som var kass eller banan som sög musten ur en helt. Snackade lite med JP, en van marathonlöpare som gjort en massa maror och han sa att banan suger...pust, då var det inte bara jag som sög och så frågade jag honom om Sthlm Maran var jobbigare men nej, det var denna sa han. Han sa att banan inte gav nått tillbaka vid nedtrampen, ingen hjälp alls. Så stum var banan och jag upplevde den också så och jag upplevde Sthlm Maran som betydligt enklare, trots att jag då inte hållt på med löpning så länge. Nu borde jag ha flygit fram , om inte så betydligt snabbare så åtminstone på bättre tid än förra årets mara. Men nog om klag. Arrangemanget var hur bra som helst. Allt var bra kring och om loppet. Och måste bara säga att när jag kom in och hade gjort min Mara 42.195 meter så puschade en av arrangörerna på, du måste ta ett varv till: alla kan göra en mara men inte en ultra, så ett varv till och japp, nu har jag gjort min första Ultra, om så på kass tid och inte alls som jag hade räknat med och ja...om jag var lite besviken igår så är jag mindre besviken idag...får inte glömma bort att för tre år sen kunde jag inte springa alls, men man glömmer så lätt och i många fall så är det bra att man kan glömma..men inte alltid. 42 386 meter, 5, 43 timmar cirka, 8.06 min/km.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar att jag visste att du var där igår och sprang du också! Då skulle jag ha hälsat ordentligt och pratat lite längs banan. Kanske blir det ett annat lopp framöver?

BlackDog production. sa...

Fyy faaaan va du e bra. Starkt jobbat tjejen.

Återhämtning nu, glöm inte det.


doc

Moder jord sa...

Lisse: Hej! Skrev lite som svar på din sida.

Doc: Tack! Det låter som jag var världsbäst :) fast på nått konstigt sätt så känner jag mig som allt annat än det. Hoppas du haft en kul helg med mkt. musik och roligt sällskap.

Trevlig måndag!
Ultra

Snorkkis sa...

Oj vilken prestation! Grattis! Duktigt jobbat; inte många som skulle klara av att snurra omkring på en löpbana så länge. Du är min idol :)

Moder jord sa...

Snorkfröken: Tack :) Idol, Wow *S* det gick rakt in i hjärtat.

Ultra