...om jag sen senare bestämmer mig för att springa det igen. I dags läge vet jag inte, men är tillbaka på banan igen. Suget efter revansch börjar pocka på sig lite smått. Tog en promenad till badet, tänkte att nu så ska jag se till att slipa på det som kan slipas på om det nu är magmuskler eller vad det nu är som gjorde så ont i lördags, det som krampa, i brist på dem (magmuskler) eller vad det nu är...men vilket fick mig att få en kass tid då jag inte kunde springa utan var tvungen att gå emellan för att magen, precis under revbenen skulle sluta att krampa och göra ont och så där höll jag på andra halvan av maran, sakta ner, en promenad och så när magen kändes av mindre, igång att springa sakta och så öka och så var det kört igen och samma procedur om och om och om igen. Har fortfarande känningar precis på samma ställen när jag nu går, men så annars så känns det inte av.
Annars själva maran: Kom i god tid till Östermalms IP, gick och hämtade ut min nummerlapp och kikade lite bland montrarna. Köpte ett billigt vattenbälte då jag fick bra pris på det, halva priset mot ordinarie och vilket jag använde under själva loppet, funka bra. Tog en massa broschyrer också om olika marathonlopp i andra länder och passade på för billig peng att få massage av min vänstra vad som kändes konstig, men fick massage av bägge benen och vaden kändes skön efteråt, ett klokt val för den började krampa lätt sista 6 km. Annars, sikta på 4.45 tid och det kändes lätt, mkt. ork i mig, men så började magen lite lätt efter 15 km att bråka och vilket ökade allt eftersom...och insåg någonstans där när klockan gått 4.30 att det här fixar jag aldrig men tänkte att jag blir glad om jag kommer in under 5 timmar...MEN, inte ens det och börja känna paniken gripa tag i mig, besvikelsen var så stor och jag fattar inte hur jag är funtad, varför bryter jag inte utan bara försöker och på ren vilja tar mig fram...och tiden slutade på 5.17.10 och dagen efter, rullade mig ur sängen...det som inte gjorde ont, det var ansikte och händer, men ju längre dagen skred och efter en lugn promenad så mindre mörbultad kände jag mig.
Och idag, promenad till och från badet, 58 minuter, träna styrka 24 minuter och en 22 grader, sol, knappt någon vind eller ingen kanske. I lördags, mellan 25-28 grader, sol, lätt vind i vissa avsnitt. Far och yngste dottern hejandes vid Norra mälarstrand och ovetandes om en gammal jobbarkompis, hejandes vid Centralen, kul. Och B, som tänkte på mig :) Och livet är trots allt underbart :)
Och hade sällskap av en kille under väntan, innan start på IP, trevlig en och vilket fick tiden att gå lite snabbare. Hans första mara, vilken han gjorde bra och på bra tid. Grattis Anders. H :)
6 kommentarer:
ha ha tack Reija, jag tycker du var duktig som klarade det. Det var ömsesidigt, det är väl det som det ska gå ut på att man försöker ha trevligt både före under och efter. För mej gick det bättre men kanske jag är sån som tål värme, det gör ju inte alla, sen första gången är man ju så triggad.
Kram
Anders
Hej Anders!
...det går som det går ibland, bara ta nya tag nu..kanske ses vi igen på ett lopp eller ett längre träningspass. Ge en hint om det är något pass på G. Vad har du för mål nu? Förrutom Berlin ... inte ett dugg avis :) Själv så smider jag mina planer och funderar på när och hur jag ska ta revanch ;) Måste ju fixa min 4.45 tid.
Kram
Hej! Hittade hit från en kommentar hos Snorkfröken. Förstår om du är besviken på din tid men det var väl ändå personligt rekord på distansen va? Det tycker JAG att du ska vara glad och stolt över! Det är en grym prestation att bara ta sig i mål, speciellt när det var så varmt som det var i lördags.
Själv lyckades jag kravla mig i mål på 4:45, 15 minuter sämre än mitt pers, så det är inte utan att jag är lite avundsjuk på dig att du persade...
Hej MarathonJohan! Kul att du kikade in här :) och nej det är inte personligt rekord på distansen, vilket är nått på 4.52tror jag, noll koll faktiskt. Och man ska vara glad över prestationen att man kom i mål, du som jag och alla andra, men det är inte alltid så lätt när man är mitt i och precis genomfört, tar ett tag att landa och tänka annorlunda och inse att det trots allt är en bra bit man tar sig springandes igenom och i vissa fall med skavanker och dylikt. Och Grattis till genomfört lopp :) om även utan pers.
Nu ska jag upp och fjällvandra en vecka med min dotter, blir lite kortare löppass bara enligt ordination. Senare funderar jag på midnattsloppet och ev halvmaran i Sthlm, just halvmaran skulle vara kul då jag sprungit den så många gånger och se om det är ngn skillnad efter en hel mara i kroppen. Tidigare har halvmarorna varit jobbigare både under och efter än vad den här maran var, kanske jag var bättre tränad för det här vet inte.....
Hej Anders! Antar att det är du som skrivit sista inlägget. Härligt med vandring. Hoppas ni får en fin vistelse där uppe. Ska försöka ta mig i kragen och bli lite flitig på sajten du nämnde..och kanske syns vi på nått av loppen framöver. Jag säger till i förväg i såfall om jag tänker vara med. Ha det gott!
Skicka en kommentar