...idag. Var ute och sprang för första gången sen Sthlm Marathon nu på morgonen. Var tvungen att ta tjuren vid hornen och inte låta rädslan ta över. Har som sagt haft ont i bröstet, runt revbenens slut, mellangärdet sen maran och okej, det kan vara en sträckning, visst. Hjärtat ska det inte vara eftersom de gjorde EKG när jag var hos doktorn sist. Allt kan komma från magsäck, magmun, mage osv som han nämnde och egentligen mest troligast men denna obehagskänsla som infinner sig, trycket över bröstet etc. gör mig lite rädd emmellanåt så jag var bara tvungen att bege mig ut och springa och ville det. Tycker att veckan varit piss när man inte är hundra och får avstå från nått man gillar och behöver. Så jag var ute i 44 minuter, sprang 6.61 km, runt en 7-8 grader, moln och trodde jag skulle få infarkt (hur det nu känns?) 70 % av löptiden, då smärtan var koncentrerad precis där hjärtefrågorna sitter.Men här är jag och kan konstatera att turen var skööön, ändå ...detta att få vara ute och röra på sig, trots smärtorna, vilka var och är obehagliga...och benen kändes som trumpinnar, så skönt. Kan man vara lyckligare :)
Foto: Eskilstuna 1 juni - 09 med yngsta dottern.
1 kommentar:
värst vad besvärligt det blev för dej efter maran då...men kanske du behöver vila upp dej från löpningen eller bara ta det lugnare. Du sprang ju ett ultra lopp precis innan också, jag tror kroppen behöver vila under perioder också speciellt efter sådana här utmaningar....själv körde jag ett långpass igår som kändes bra men går in i en viloperiod nu under några vekor...
ska ju vandra med dottern också så det blir kanske inte så mycket löpträning då vilket fall.
Kram
Anders
Skicka en kommentar